Reklam.
Lord vilka dåliga reklamfilmer det finns! Trodde det skulle intressera köpare, inte få dem att känna rysningar av obehag och irritation?
Ta t ex 3-reklamen, telefonjack -nejtack. FINNS DET NÅGOT MER IRRITERANDE? Att den sänds varannan minut hjälper inte heller.. Sen förstår jag inte hur det ska fungera att få hemtelefon i mobilen, ska det ringa till hela familjens mobiler samtidigt då? Nu är det kanske jag som är blåst, men jag förstår inte.
Telenors reklam är inte heller så trevlig, den gör mig mest stressad med jingeln till.
Därimot älskar jag Hi-fi klubbens reklam, den med hamstern som attackerar killen till låten maneater av Hall&Oates. Skrattade så jag grät första gången jag såg den. Vet egentligen inte varför jag tycker den är så kul... =)
Kroppar som de verkligen är?
En ny sajt som ska publicera bilder på "helt vanliga människor" har startas av en kvinna som heter Julia, skriver aftonbladet på http://www.aftonbladet.se/wendela/article6869312.ab idag. Artikeln runt denna nya sajt fylls av, vad jag anser, en del motsägelser samt lite dubbelmoral. Hur kan man starta en sajt som i sig är en del av debatten kring kroppshysteri, för att sedan säga att man tanken är inte att delta i debatten utan endast att "väcka tankar"? Det är väl det som debatter är? Olika tankar som diskuteras och som förs fram? Att artikeln sedan avslutas med att Julia själv hade svårt att välja bland bilderna hon skulle publicera av sig själv känns ju lite konstigt. Om man behöver ta flera bilder för att visa "sanningen", "hur kroppar verkligen är", för att sedan välja ut den "bästa", är det inte riktigt logiskt.
Inom sjukvården har vi ett mått för att mäta övervikt, alltså BMI. Jag är den första att intyga att detta mått inte är helt rimligt att lita blint på, men det är ändå ett mått som används flitigt, för en första bedömning. Sedan måste självklart andra faktorer få spela in; bukomfång, fettmängd och muskelandel. Sen att ur ett rent medicinsk perspektiv kan en person som är överviktig må mycket bättre än en person med normal vikt är något som också måste tas hänsyn till.
Jag önskar att alla kunde trivas med sina kroppar, oavsett storlek. Men det kanske inte är så bra att vara för överviktig heller! (eller underviktig såklart!) Tyvärr glöms detta alltför ofta i diskussioner runt "riktiga kroppar". Det är helt enkelt inte sunt att äta för mycket och röra sig för lite, oavsett hur man i slutändan ser ut.
Inom sjukvården har vi ett mått för att mäta övervikt, alltså BMI. Jag är den första att intyga att detta mått inte är helt rimligt att lita blint på, men det är ändå ett mått som används flitigt, för en första bedömning. Sedan måste självklart andra faktorer få spela in; bukomfång, fettmängd och muskelandel. Sen att ur ett rent medicinsk perspektiv kan en person som är överviktig må mycket bättre än en person med normal vikt är något som också måste tas hänsyn till.
Jag önskar att alla kunde trivas med sina kroppar, oavsett storlek. Men det kanske inte är så bra att vara för överviktig heller! (eller underviktig såklart!) Tyvärr glöms detta alltför ofta i diskussioner runt "riktiga kroppar". Det är helt enkelt inte sunt att äta för mycket och röra sig för lite, oavsett hur man i slutändan ser ut.
åter i tryck
Ja, jag skriver väldigt sporadiskt. Ungefär som med mina dagböcker. Ett tag skriver man väldigt intensivt, även om man inte har något att skriva, för att det helt enkelt känns bra. Vissa gånger hinner man somna innan pennan ens nått pappret. Andra har man helt enkelt ingenting att skriva. Jag går runt med ständiga tankar, tankar som snurrar runt och inte får några avslut, som därför snurrar runt desto mer tills jag hittar något annat att tänka på. Om jag skulle göra det till en vana att alltid skriva ner dessa tankar kanske de skulle bli mycket färre. Eller så blir de desto fler. En sak är säker, jag har nog varken tålamodet eller garderoben för att bli en storbloggerska. Inte ambitionen heller. Så än så länge skriver jag mina sporadiska inlägg om allt och ingenting.
Min stora fundering nu är varför vissa blir chefer. Då specifikt inom landstinget. Vem har kommit på den brilljanta idén att bara för att en person (läs: kärring -oavsett kön) har varit på en arbetsplats längst är den därmed bäst lämpad att vara chef? Borde väl vara tvärtom nästan? Jag skulle nog bli en bra chef har jag konstanterat. Jag tar strider där det behövs. Är diplomatisk. Lyssnar. Ser folks styrkor och svagheter. Analyserar människor. Styr upp arbete. Jonglerar 4 jobb och har hittills aldrig lyckats krocka bokade tider en enda gång. Kämpar för rättvisa löner. Är inte rädd för konflikter. Min största svaghet ifall jag blir chef är väl att jag bryr mig alldeles för mycket om vad folk tycker om mig. Samt att jag har en tendens att behöva avlasta. Tror det skulle bli för mycket för min stackars sambo om han var tvungen att lyssna på mig avlasta om alla mina underordnade dessutom...
Min stora fundering nu är varför vissa blir chefer. Då specifikt inom landstinget. Vem har kommit på den brilljanta idén att bara för att en person (läs: kärring -oavsett kön) har varit på en arbetsplats längst är den därmed bäst lämpad att vara chef? Borde väl vara tvärtom nästan? Jag skulle nog bli en bra chef har jag konstanterat. Jag tar strider där det behövs. Är diplomatisk. Lyssnar. Ser folks styrkor och svagheter. Analyserar människor. Styr upp arbete. Jonglerar 4 jobb och har hittills aldrig lyckats krocka bokade tider en enda gång. Kämpar för rättvisa löner. Är inte rädd för konflikter. Min största svaghet ifall jag blir chef är väl att jag bryr mig alldeles för mycket om vad folk tycker om mig. Samt att jag har en tendens att behöva avlasta. Tror det skulle bli för mycket för min stackars sambo om han var tvungen att lyssna på mig avlasta om alla mina underordnade dessutom...
