mostlyus

Ibland när jag sitter på nätterna och dokumenterar lyssnar jag på musik från youtube. Ibland skummar jag även kommentarerna som folk lämnar till olika klipp och video. Blir allt som oftast förvånad över vad folk irriterar sig på och på vilka sätt de väljer att lämna sina (läs: negativa) "cyberfotavtryck" på. Om man nu inte gillar en artist, eller stör sig på vad de har för kläder, sätt etc. varför TITTAR de då? Det är väl bara att låta bli? (Nu pratar jag specifikt om artister som har video och musik.) Varför ägnar man tid åt att skriva all detta bittra hat både till artisten och människor som faktiskt gillar musiken?

Denna fundering gäller också diverse bloggar och debattinlägg. Om man inte har något konstuktivt att tillägga, utan ska bara förolämpa människor för deras åsikter i helt meningslösa meningar, varför göra det alls? Vad vinner dessa människor på det?

puust.

Don't get me wrong, jag älskar att vara sjuksköterska och hjälpa människor, samtidigt som jag får använda min hjärna och göra något praktiskt. Se resultaten av mina åtgärder, se utvecklingen och förbättringarna. Sen så finns det tyvärr en del tråkiga historier, men då kan man ialf glädjas åt att man har hjälpt någon må så bra ssom möjligt även i slutskeedet av livet. Men, ibland skulle jag vilja vara.. en actionfigur. Eller skämt åsido, använda mer av min kreativitet. När jag var liten ville jag bli modedesigner (efter jag hade kommit över kassörska-fasen när jag var 6...). Så fort någon frågade mig vad jag ville bli sa jag alltid att jag ville designa kläder. När man var liten log folk och sa, Ja, det låter väl roligt. När man blev äldre, säg mot gymnasiet, började folk istället säga, "ja, men vad vill du bli på riktigt?" och när jag insisterade, blev alltid svaret, "jo, men det är ju så få som lyckas, lika bra att du väljer ett rikigt yrke". Så jag gjorde det, valde ett riktigt yrke. Visserligen något jag gillar, som jag är intresserad av, men jag tror ändå jag ska gå en sykurs snart...  

Jag längtar till helgen! Då blir det mys och fest, för jag är äntligen ledig!

Jag har dessutom bråkat med en vän denna vecka. Inget jag brukar göra, för jag är tydligen "för snäll". Utan att gå in för djupt på varför, så kan vi säga att det beror på kompisen totala brist på självrespekt, och respekt för andra. Vem fan svarar "det gör inget" på "jag svarade inte på mobilen de tre gångerna du ringde imorse för att som du vet jobbar jag natt och jag sover då"? Dessutom är jag lagom trött på alla samtal som verkar gå i repris. Hur länge kan man älta samma sak om och om och om igen? Ett år av att bara prata om sig själv och sina dilemman utan andra samtalsämnen. Jag blir tokig.

Sen läste jag katrin whats-her-name's blogg häromnatten. Hade lite ledig tid över på jobbet och snubblade in där. Ja, titeln "fuck you right back" borde ha tipsat mig om innehållet, men jag skummade igenom ändå. Hon och Bingo föräldrar? Stackars unge. Får mig att tänka på den där reklamen med de två studentskorna och honom. Kul när ungen blir äldre och pappa stöter på kompisarna och undrar om han får fotografera dem lättklädda. Haha!