Barn och ungdomar
Jag och mina vänner/kollegor har haft många diskussioner om barn och ungdomar på senaste tiden. Allra mest om unga som beter sig illa, alternativt inte är barn längre trots sin låga ålder. Vi, trots att vi alla är unga också, mid-twenties, är överens om generationen efter oss är klart mycket värre än vad vi någonsin var. Sexdebuten verkar kryper längre ner i åldrarna, alkoholdebuten likaså.
Vi satt en dag på avdelningen där jag jobbar och diskuterade detta fenomen, just att barn växer upp så snabbt och drog olika historier om våra dagar på akutmottagningarna i stockholm. För både läkarna och sjuksköterskorna var överens om att det är många unga tjejer i 16-20års åldern som kommer in till akutmottagningarna för olika sexrelaterade åkommer, bland annat att de har tillsammans med killen för stunden lekt sexuella lekar som tjejen inte riktigt har velat vara med på och saker har fastnat eller spruckit helt enkelt. Eller att pojkvännen de har haft den senaste perioden har avslutat förhållandet och hela deras värld har fallerat så att de "försöker" ta sitt liv. Ofta för andra gången för att de märkte vilken positiv respons (enligt dem själva-uppmärksamhet) de har fått efter första gången. Varför är det så? Varför kompromissar så många unga tjejer idag sitt egna jag för någon annan? Hur kommer det sig att så många gör saker de inte vill för att vara något i någon annans ögon? Är vi inte så pass självständiga och upplysta att vi inte gör illa oss själva? Är sexualupplysningen så bristfällig att porren norm för vad som anses vara självklart? Bryr de så lite om dem själva att de struntar i kondom, struntar i magkänslan och låter sig vägledas av killar som vill testa saker på dem likt barn som plågar en stackars myra/fågel? Jag hoppas i alla fall att detta vänder och att barnen snart får vara barn igen, och att vi skall lära våra döttrar självrespekt och egenvärde.
Vi satt en dag på avdelningen där jag jobbar och diskuterade detta fenomen, just att barn växer upp så snabbt och drog olika historier om våra dagar på akutmottagningarna i stockholm. För både läkarna och sjuksköterskorna var överens om att det är många unga tjejer i 16-20års åldern som kommer in till akutmottagningarna för olika sexrelaterade åkommer, bland annat att de har tillsammans med killen för stunden lekt sexuella lekar som tjejen inte riktigt har velat vara med på och saker har fastnat eller spruckit helt enkelt. Eller att pojkvännen de har haft den senaste perioden har avslutat förhållandet och hela deras värld har fallerat så att de "försöker" ta sitt liv. Ofta för andra gången för att de märkte vilken positiv respons (enligt dem själva-uppmärksamhet) de har fått efter första gången. Varför är det så? Varför kompromissar så många unga tjejer idag sitt egna jag för någon annan? Hur kommer det sig att så många gör saker de inte vill för att vara något i någon annans ögon? Är vi inte så pass självständiga och upplysta att vi inte gör illa oss själva? Är sexualupplysningen så bristfällig att porren norm för vad som anses vara självklart? Bryr de så lite om dem själva att de struntar i kondom, struntar i magkänslan och låter sig vägledas av killar som vill testa saker på dem likt barn som plågar en stackars myra/fågel? Jag hoppas i alla fall att detta vänder och att barnen snart får vara barn igen, och att vi skall lära våra döttrar självrespekt och egenvärde.
Ytlig? Eller bara tragiskt?
Det är en bloggtjej som nyligen skrev om att hon endast får ut några tusenlappar (närmare bestämt 4200) för sin blogg denna månad. Alldeles för lite anser hon givetvis - är man 16år, bor hemma och har så många utgifter som hon verkar ha är det ju såklart en väldigt liten summa. Hon får ju inget av sina föräldrar stackarn! (Ja, förrutom mat, tak och lite annat onödigt och billigt) Varför skulle hon behöver betala sina egna taxiresor när hon har sitt utseende att ta hand om? Vet inte hennes föräldrar hur dyrt det är med löshår, lösnaglar, smink, lotion, kläder etc? För att inte tala om sprit? (det betalar förvisso inte hon själv, det gör andra pojkar på grund av att de är så snälla och hon är ju bara FÖR söt) Någon borde skänka henne lite mer pengar så hon kan shoppa och göra allt annat viktigt som hon gör.
Seriöst. Är det inte dags att hennes föräldrar tar lite ansvar för denna vilsna varelse? Vem i riktiga världen klagar för att man får betala sina egna taxiresor(!) eller för att man endast har ca 4000 i månaden att spendera enbart på sitt utseende? Dessutom förstår inte jag varför hon tillåts dricka alkohol och festa obehindrat? Jag kanske är en aning gammaldags och lite pryd, men är det inte något man kan vänta tills man är myndig för att göra? Är inte föräldrar till för att guida en genom barndomen, hjälpa en att utvecklas för att kunna fatta bra beslut? Sätta gränser?
Att jag irriterar mig hennes inlägg är ju egentligen väldigt dumt, jag kan ju undvika att läsa den bara. Men tyvärr var det ju så att jag råka trampa snett och hamnade där trots allt.
Sammanfattningsvis ville jag bara avsluta med att säga:
Att för mig är inte denna bloggerska ytlig eller bortskämd, utan snarare vilsen och tragisk.
Seriöst. Är det inte dags att hennes föräldrar tar lite ansvar för denna vilsna varelse? Vem i riktiga världen klagar för att man får betala sina egna taxiresor(!) eller för att man endast har ca 4000 i månaden att spendera enbart på sitt utseende? Dessutom förstår inte jag varför hon tillåts dricka alkohol och festa obehindrat? Jag kanske är en aning gammaldags och lite pryd, men är det inte något man kan vänta tills man är myndig för att göra? Är inte föräldrar till för att guida en genom barndomen, hjälpa en att utvecklas för att kunna fatta bra beslut? Sätta gränser?
Att jag irriterar mig hennes inlägg är ju egentligen väldigt dumt, jag kan ju undvika att läsa den bara. Men tyvärr var det ju så att jag råka trampa snett och hamnade där trots allt.
Sammanfattningsvis ville jag bara avsluta med att säga:
Att för mig är inte denna bloggerska ytlig eller bortskämd, utan snarare vilsen och tragisk.
jobba för att leva..
..Eller leva för att jobba?
Egentligen är det ingen seriös fråga, jag jobbar ju för att jag måste ha pengar. Den senaste tiden har det dock känts som om jag lever för att jobba. Jobbar nästan 200% och tjänar lika mycket som en högskoleinjengör som håller på med datorer gör en vanlig månad. Segt. -Som den väldigt upprepade frågeställningen är; "Varför är det viktigare att arbeta med datorer än med människor?" Det har jag undrat många gånger.
Dessutom undrar jag varför det aldrig skrivs något positivt om folk som arbetar i sjukvården? De enda gångerna som vi kan läsa något om personalen i tidningar är när det händer något som inte får hända, exempelvis att någon dör, eller att några psykiatriker får <tydligen> för mycket i lön när de har jour. Att de får 11000/h då är helt avskyvärt, men att Pelle 26år får 100 000 i bonus för att sitta på ett kontor är ingen stor nyhet.. Tänk om de någon gång kunde skriva om sjuksköterskan Karin som tjänar 19500/mån för att ta hand om andra människors liv och hur otrolig hon är? Eller sjuksköterskan Jens som sitter med anhöriga flera timmar efter sitt avslutade pass för att de är utom sig av sorg? Eller läkaren Mats som tar sig tid och ringa sina äldre patienter för att se till att de mår bra? Eller undersköterskan Emma som borstar Ragnhilds hår och sätter upp det i rullar trots att hon har hur mycket som helst att göra och måste därför missa fikat? Nej, dessa människor behöver vi inte skriva om.
Egentligen är det ingen seriös fråga, jag jobbar ju för att jag måste ha pengar. Den senaste tiden har det dock känts som om jag lever för att jobba. Jobbar nästan 200% och tjänar lika mycket som en högskoleinjengör som håller på med datorer gör en vanlig månad. Segt. -Som den väldigt upprepade frågeställningen är; "Varför är det viktigare att arbeta med datorer än med människor?" Det har jag undrat många gånger.
Dessutom undrar jag varför det aldrig skrivs något positivt om folk som arbetar i sjukvården? De enda gångerna som vi kan läsa något om personalen i tidningar är när det händer något som inte får hända, exempelvis att någon dör, eller att några psykiatriker får <tydligen> för mycket i lön när de har jour. Att de får 11000/h då är helt avskyvärt, men att Pelle 26år får 100 000 i bonus för att sitta på ett kontor är ingen stor nyhet.. Tänk om de någon gång kunde skriva om sjuksköterskan Karin som tjänar 19500/mån för att ta hand om andra människors liv och hur otrolig hon är? Eller sjuksköterskan Jens som sitter med anhöriga flera timmar efter sitt avslutade pass för att de är utom sig av sorg? Eller läkaren Mats som tar sig tid och ringa sina äldre patienter för att se till att de mår bra? Eller undersköterskan Emma som borstar Ragnhilds hår och sätter upp det i rullar trots att hon har hur mycket som helst att göra och måste därför missa fikat? Nej, dessa människor behöver vi inte skriva om.
