mostlyus

Någon sa för inte så länge sen att det känns som gräset alltid är grönare på andra sidan. Hon har nog rätt i det påståendet,  när det gäller det mesta faktiskt. Som man upplever det ialf. Om jag beställer en rätt på restaurang, ser jag ofta någon som äter något annat som med ens ser godare ut än det jag själv har på tallriken. 


Buhu för gräs. Verkligenheten är oftast att det är brunt och dammigt på den andra hagen ändå.

Men när det gäller förhållanden då? Ska man lyssna till alla som skutt sitt hjärta tar? Eller ska man arbeta mycket hårdare då? Ska man verkligen nöja sig? Det verkar ialf inte flickorna i filmerna göra...

Livet har sina många omvägar. Eller stryk det, livet har många vägar punkt (.)
Den sista veckan har hela tre av mina nära vänninor brytit med sina sambor, eller de har brutit med dem (inte för att det spelar så stor roll). Vad ska man säga? Även om jag har varit där själv, eller för att jag har varit där själv, vet man att man inte vill höra, "det blir bättre snart" eller någon annan uttjatad kommentar. Jag vill bara att de ska må bra. Så även om jag vet att det kommer kännas bättre snart och att de kommer komma ur denna svacka, så är det bäst att inte komma med den gamla refrängen. Bättre att bara säga att man finns om de behöver en. Vilket de vet.

Jag finns här tjejer, om ni behöver mig.

Får man tänka så om sig själv? Jag har sedan ca 4dagar tillbaka mått väldigt bra. Kroppsligt och därmed också psykiskt. Genom att må bra och tänka att man fasiken ser rätt bra ut, gör man tydligen också det! Fått många som undrar vad som har hänt och om jag har gjort om mig, men det är nog bara det breda leendet och att självkänslan har ökat som gör det. Man gå hur långt som helst med den rätta attityden!

Jag är en sån som inte tycker det är konstigt att göra slut med vänner. Likagärna som man kan göra slut med en partner, kan man göra slut med en vän som man inte längre älskar/har sårat en väldigt/man lite trivs med längre. Jag har gjort slut med några vänner genom åren, av olika anledningar. Resultat? En skara väldigt nära vänner som ställer upp för en, och som man litar på. Naturligtvis har jag bekanta också, som det är trevligt att umgås med också.

Man kan ju undra vad en nära vän är.
Tre punkter:
1. Någon man litar på.
2. Någon som man alltid kan ringa, oavsett hur länge sen det var man pratade sist.
3. Någon som man kan både skratta, men också gråta med.

Ja, alltså inte en dryck, inte större eller inneha att annat namn. Men det förstår nog de flesta. Jag vill helt enkelt vara.. mer. Jag känner mig på tok för mycket "lagom". Fast det är nog för att jag är mer än lagom fundersam.

Den här senaste veckan har jag varit irriterad till och från, men även förundrad över media, samhället och min bekanta/vänner.

Odell blev dömd. Halleluja. Konstnär my ass har jag lust att tilläga. Hur kan människor på fullaste debattera FÖR denna människa? Kalla hennes skadegörelse och resursuttnyttjande för konst? Hon har dock lyckats med en av sina mål, att väcka debatt. Dock inte för det som var meningen med "projektet". Psykiatrin debatteras inte, utan vad som ingår inom ramarna för "konst". Jag tycker, men jag kanske är en aning partisk eftersom jag själv jobbar inom vården, att Odells "konst" borde ha resulterat i större konsekvenser.

Dessa unga bloggerskor. Skrivit om en tidigare, men nu verkar det ha blivit ett irritationsmoment för ännu fler. Samtidigt som jag säger, grattis till framgången tjejer, så undrar jag i min stillhet varför de har blivit så stora. Och varför så många undrar vad en stranger äter till frukost.

Vaccinering inför svininfluensan. Människor som anser att vårdpersonal skall "ställa upp" och vaccinera gratis. Hell no. Inte en chans i världen att jag ställer upp på detta. Redan att vi är underbetalda och sliter, inte fan ska vi ställa upp gratis. Hört att det är bostadsbrist, skall snickare bygga gratis också då? Nej nej nej.. Skall läkemedelsföretagen ge bort vaccinet? Nej nej nej...  Det är nu vi har vår chans! Nu kan vi förhandla om högre löner! Nu kan vi bestämma om vi vill jobba extra och vaccinera. Nu är det dags att sälja oss dyrt! nu kan vi sluta upp med att rea ut vår kompetens till lägst bjudande...