Barn och ungdomar

Jag och mina vänner/kollegor har haft många diskussioner om barn och ungdomar på senaste tiden. Allra mest om unga som beter sig illa, alternativt inte är barn längre trots sin låga ålder. Vi, trots att vi alla är unga också, mid-twenties, är överens om generationen efter oss är klart mycket värre än vad vi någonsin var. Sexdebuten verkar kryper längre ner i åldrarna, alkoholdebuten likaså.

Vi satt en dag på avdelningen där jag jobbar och diskuterade detta fenomen, just att barn växer upp så snabbt och drog olika historier om våra dagar på akutmottagningarna i stockholm. För både läkarna och sjuksköterskorna var överens om att det är många unga tjejer i 16-20års åldern som kommer in till akutmottagningarna för olika sexrelaterade åkommer, bland annat att de har tillsammans med killen för stunden lekt sexuella lekar som tjejen inte riktigt har velat vara med på och saker har fastnat eller spruckit helt enkelt. Eller att pojkvännen de har haft den senaste perioden har avslutat förhållandet och hela deras värld har fallerat så att de "försöker" ta sitt liv. Ofta för andra gången för att de märkte vilken positiv respons (enligt dem själva-uppmärksamhet) de har fått efter första gången. Varför är det så? Varför kompromissar så många unga tjejer idag sitt egna jag för någon annan? Hur kommer det sig att så många gör saker de inte vill för att vara något i någon annans ögon? Är vi inte så pass självständiga och upplysta att vi inte gör illa oss själva? Är sexualupplysningen så bristfällig att porren norm för vad som anses vara självklart? Bryr de så lite om dem själva att de struntar i kondom, struntar i magkänslan och låter sig vägledas av killar som vill testa saker på dem likt barn som plågar en stackars myra/fågel? Jag hoppas i alla fall att detta vänder och att barnen snart får vara barn igen, och att vi skall lära våra döttrar självrespekt och egenvärde.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0